julmysteriet

Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma.
Eleverna har festat på fridhems gård
Hårt under midnattstimma.
Vaktis vandrar sin tysta ban
Och snön lyser vit på lamor och barn
Snön lyser vit på taken
Endast Gullan i receptionen är vaken

Helt omedvetna om vad som skedde annars på Fridhem satt filmeleverna i Redrum. De hade druckit femton flaskor cola, köpt upp snuskets hela sortiment av chips och satt och spelade Fifa på sin projektor för tio miljoner.  Alla utom Lars T. som precis hade kommit på filmhistoriens mest komplicerade kameraåkning. Att redogöra för hela rörelsen skulle av platsskäl inte vara möjligt på ett så begränsat utrymme som är skrivarklassens julkalender, det skulle kräva ett kapitel för sig. Men den skulle börja i en piruett och vid ett tillfälle skulle filmeleven slänga sig ut genom ett fönster men hålla sig fast med fötterna i fönsterkarmen och på så sätt filma upp och ner.  Nu behöver jag bara komma på resten av filmen tänkte Lars T. och kände sig mycket nöjd med sig själv. Han tänkte att den kanske skulle innehålla någonslags festscen. Det enda som han egentligen oroade sig för var om deras femton kilo tunga HDkamera för tjugofem miljoner skulle överleva åkningen. Kanske skulle filmen också innehålla en bil som sprängs. Då skulle han kanske kunna få användning för kranen som filmklassen köpt in för tio miljoner.

Den andra filmeleven Sofie C. satt vid ett bord och klippte ut rosa ludna moln i pappiermacher och gjorde små figurer av flörtkulor som hon skulle ha till sin stopmotionfilm. Efter att ha spenderat femton timmar på att göra ett femton sekunder långt klipp när en flörtkulemänniska åker på ett rosa moln över bild matade hon in materialet. Men till sin fasa och förvåning upptäckte hon att flörtkulemänniskan hade förvandlats i redigeringsprogrammet till en liten tomte och att molnet blivit en rensläde. Tillråga på allt så var musiken som Eloise i musik hade komponerat på såg helt förvrängd och lät istället misstänkt likt den där enerverande slingan som hörs på Teckomatorpsstation. Samtidigt hade Lars T. vågat sig djupare ner i den underjordiska bunker som var filmsalen än någon någonsin varit, i jakt på en miljö, han ville ha något industriellt för sin film som han tänkte göra i David Lynchs anda.

Bakom projektorduken i filmarnas klassrum, som suttit på exakt samma plats sen filmklassens start på Fridhem hade han hittat en liten dörr och bakom den en trapp som verkade leda rakt ner i underjorden.

Tunneln var fylld av någon slags tjock vit dimma eller rök och det var en kväljande stank av… och från taket där dimman kondenserades droppade det ner en vätska som var misstänkt lik, men det kan ju ändå inte vara möjligt, men även om skrivareleven Suzanne B aldrig skulle erkänna det så överträffar verkligheten ibland dikten. Tunneln var fylld av en tjock vit dimma av glögg.  Hade tunneln inte varit så fylld av dimma så skulle filmeleven kanske ha reagerat på den märkliga pilformade skylten på vilken det stod Magic Tree och kanske på de konstiga rötterna som växte ner från taket. Men det hann Lars T. alltså inte upptäcka innan hans kropp påbörjade en ytterst märklig förvandling. Lars T. kände hur hans hud började förhårdnas och hur hans kropp trycktes ihop tills han blev helt rund och cylinderformad.

Skulle någon kunna se den stackars filmeleven skulle han förmodligen reagera på att hans kropp numera hade få mänskliga drag och mer liknande någon slags köksattiralj. En kastrull. Eleven kände den obehagliga känslan av att någon fyllde honom med varm vätska. Lars T. hade förvandlats till dopp i grytan.

Om någon skulle betrakta situationen på Fridhem utifrån skulle denna någon förmodligen fascineras över att så många händelser som sker tillsynes oberoende av varandra ändå kan höra ihop. En katts förvandling till en lussekatt. Gunillas facebookande med en okänd man. Sofie C:s förstörda stopmotionfilm. Teatereleven Gabriels kryptiska meddelande.  Och den där doften av glögg som låg över Fridhem till en sådan grad att det nästan blev tjatigt. Kanske att någon till och med lyssnade på nyheterna den kvällen där nya uppgifter gjorde gällandes att den tidigare misstänkta i giftskandalen i Teckomatorp trettio år tidigare, Göran Prawitz, hade frigetts alla misstankar om brott eftersom att han förmodats ha handlat på direktiv av en högre auktoritet. Alla, eller nästan alla tecken pekade åt samma håll. Bort från Svalöv och till den där anskrämliga lilla spökstaden som en gång varit platsen för en av Sveriges största skandaler och som återigen skulle vara plats för en händelsekedja som det skulle skrivas om i historieböckerna. Teckomatorp.