Lucka nummer 5
Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma.
Eleverna har festat på fridhems gård
Hårt under midnattstimma.
Vaktis vandrar sin tysta ban
Och snön lyser vit på lamor och barn
Snön lyser vit på taken
Endast Gullan i receptionen är vaken
Det var måndagsmorgon på Fridhem. Under natten hade ny snö fallit och lagt sig som en extra filt på det redan tjocka snötäcket. Eleverna gömde sig ännu under sina egna bolster och funderade, på studenters vis, på om det verkligen var värt att gå upp till ännu en i raden av kommunikationslektioner eller fotoredovisningar. De elever som över helgen tröttnat på att hålan de bodde i inte hade mer underhållning att erbjuda än lamor och dans i köken till ständigt samma spotifyspellistor, och åkt till Stockholm, Malmö eller, i musikeleven Elouises fall, Lund, återvände nu till skolan med bussen.
Det var svårt att gå i snön, och Eloise grämde sig över att hon inte ännu hade fixat ett bättre par skor än hennes Converse från 2005, som mer liknade en blandning av flipflop och säckväv. Men, tänkte hon, det var ju trots allt hennes lyckoskor. I dem hade hon både sett Esbjörn Svensson Trio precis innan dykolyckan, förlorat oskulden och haft på sig när hon sökte in på Fridhem. Den bästa dagen i mitt liv, tänkte hon medan hon genade mellan musik- och teaterhuset för att slänga av sin packning på sitt rum på Nordhem blå innan dagens ensemblespel skulle börja. Hon frös och skyndade på sina steg mot internatet, samt höll fodralet med trumpeten närmare sin kropp. Den fick inte bli kall, då skulle ljudkvalitén försämras och hennes egen intonation påverkas. Eloise rös till. Ett sådant öde. Hellre skulle hon offra sitt högra ben, eller sin pojkväns för den delen, än att inte kunna spela solot i O helga natt som hennes ensemble skulle fortsätta att jobba med idag. Helt upptagen av sina egna oroliga tankar, märkte hon inte de två skrivarna utanför blå, som båda stod och pekade mot huset med den handen som inte var upptagen av att hålla i muggen med hett, svart kaffe (förmodligen spetsat med konjaken som blivit över sen helgen).
Eloise tog fram sin nyckel för att låsa upp dörren - men märkte att det inte längre passade. Någon hade bytt ut låset under helgen. Istället för det vanliga, i metall från ASSA, satt det nu på samma plats ett lås av betydligt vitare material. Det såg nästan ut som... men nej, det kunde det ju inte vara. Eloise höjde handen för att ringa på ringklockan vid dörren - men även den hade blivit utbytt, mot en rad av färgglada runda... det såg nästan ut som Smarties? Eloise skakade på huvudet och kände på handtaget. Till hennes förvåning gick dörren upp, och hon gick in, något tveksammare än hon vanligtvis brukade. Men allt verkade normalt inne på blå, slamret från byggjobbarna hördes som vanligt tydligt och korridoren var kantad av damm från murbruket... Fast det såg betydligt brunare ut än vanligt. Och över allt, en skarp och omisskänlig lukt. Till doften av glögg, som eleverna vant sig vid och nu knappt kände, hade lukten av nybakade pepparkakor sällat sig. Eloise gick in på sitt nyrenoverade rum - och stelnade till i dörröppningen. Alla hennes saker var borta! De tre gitarrerna, den signerade Blues Brothers planschen, alla pärmarna med noter. Allt var utbytt. Till och med väggarna. Hon tvivlade en sekund på sin mentala hälsa. Kunde det vara en dröm? Hon slet upp trumpeten från fodralet. Det fanns bara ett sätt att bli säker på om hon faktiskt var vid medvetande. Och ja, direkt när hon kände det kalla munstycket mot sina Lypsyl-bestrukna läppar visste hon att det inte var en dröm. Av någon anledning, hade någon, eller något, under helgen byggt om hennes rum. Till ett pepparkakshus. Dansband, Lena Ph och fan och hans gessdur-skalor, svor Eloise tyst för sig själv. Sedan kände hon munstyckets lätta tryck mot sina läppar. Hon försökte stå emot, besanna sig. Men hennes fingrar hade redan börjat röra sig över instrumentets ventiler. Så gav hon efter för hennes inre Louis Armstrong. Eloise ensemble skulle vara tvungna att klara sig utan blåsare den dagen. I matsalen skulle hennes andel köttbullar förbli ouppäten. Men från Nordhem Blå (som medan dagen gick blev mer och mer brunt) hördes tydligt tonerna av O helga natt. Musikeleverna konstaterade att den gick i F.
Eftersom HSF - eleven Simone inte hade samma benägenhet att fastna i sitt eget skapande som kulturarna, hade hon efter insikten om att Nordhem Blå snart skulle kunna fungera utmärkt som dekor om teatereleverna ville spela Hans & Greta, snabbt sprungit ner till receptionen. Men Gunilla stod inte att finna. Bakom disken stod istället Adnan, men han hade varken några upplysningar om Nordhem eller var Gunilla befann sig. Han slussade vidare Simone till Per, som bad henne att prata med Lena, som sade att det var rektorns uppgift och inte hennes. Rektorn dök inte upp förrän efter lunch och hänvisade Simone till Liza. Efter att pratat med henne, och blivit skickad tillbaka till receptionen där Gunilla fortfarande inte fanns, gav Simone upp. Hon lutade sig mot handikapptoaletten - och hörde gråt där inifrån. Simone knackade på toalettdörren. När ingen svarade kände hon försiktigt på handtaget. Dörren var inte låst. Simone gläntade försiktigt på dörren. Där inne låg Gunilla på golvet i fosterställning, omgiven av fem flaskor Blossa Glögg och en nästan tom 75:a Vodka. Hennes glasögon var täckta av tårar, och på hennes huvud satt en tomtemössa. Vid åsynen av Simone spratt hon till, rusade upp och drog igen dörren med en smäll. Simone kunde höra hur dörren reglades, och hur gråten övergick i skrik som i grova ordalag förbannade skolans internetuppkoppling.
Simone skakade på huvudet och tittade mot receptionen. Det var bara två minuter kvar tills fikat stängde! Hon behövde koffein, nu! Simone började springa. Hon hann precis innanför dörrarna innan Robban låste. Tre koppar kaffe senare hade hon hunnit uppdatera sina klasskompisar om både Gunilla och Nordhems tillstånd. Själva kunde de upplysa henne om något nästan ännu mer fasansfullt. Systembolagets utbud hade minskat kraftigt. Det enda som nu fanns att tillgå var glögg och den nya Vodkasorten. Vodka Polka.
